Just nu räknar jag ned tiden till begravningen och så fort det blir lite för mycket spricker det. Min kusin ska sjunga på bregravningen och alla låtar som ska spelas är klara, kan inte sluta lyssna på dom. Känns som att jag försöker bygga upp en mur och att jag försöker bli stark, men det går inte. Var hos mormor i lördags och vi satt och pratade om sista kvällen när vi satt och pratade med morfar.. Kan inte sluta gråta. Jävla skit alltihop.