Längtan efter att åka tillbaka till Los Angeles är enorm, samtidigt som hela jag vill stanna kvar i Sverige. Jag har så mycket planer och förväntningar på den här terminen så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Tror verkligen att den här våren kommer bli helt otrolig, förmodligen den bästa tiden i mitt liv. Om ändå min familj, mina fina tjejer och inte minst min pojkvän kunde vara med mig där borta, då skulle allt vara perfekt.

Det är en speciell känsla som bubblar upp innan man lämnar sitt hem, en blandning mellan glädje och förtvivlan. Rädslan att inte komma tillbaka till det man lämnade, är nog det som gnager mest på en i alla fall för mig. Men man får se fördelarna med att göra det man vill, jag lever i min dröm, tillsammans med 3 av mina närmsta vänner! Jag måste göra det jag själv vill, för att tillfredställa mitt ego. Känslan av att göra något bara för sin egen skull är maffig!

Jag längtar till Los Angeles, till vår lägenhet, till Venice, piren, nätterna inne i Hollywood, livsstilen, vädret, till platsen som just nu är mitt hem.