Kalla mig tragisk. Men ikväll orkade jag verkligen inte med någonting, efter en mysig fika på stan med tjejerna åkte jag hem till Sofie ett par timmar, där munnarna gick i ett. Väl hemma dök jag ner i mitt rum på dirren och började kolla film. Så nu ligger jag svullen i ansiktet av alla tårar och snörvlar för mig själv. Dum nog så valde jag att se The Notebook i min ensamhet, så jag får väl skylla mig själv.

Jag tror faktiskt att det är nästintill omöjligt att inte gråta till den filmen, hur du än gör så börjar tårarna rinna och inte fan vill dom sluta efter det. Det kanske ändå var ett bra val av film, kanske behövde jag få ur mig en del känslor? Hemresa på torsdag, 5 dagar kvar och ångesten kryper fram snabbare än någonsin. Då jag nästan aldrig gråter annars så kanske jag blir tvugen att kolla på The Notebook de resterande kvällarna för att få ur mig alla känslorna just nu. Hur som, en underbar film och jag har haft mig en måttligt tragisk ensam fredagskväll.. haha.