Äntligen hemma! Efter den längsta natten samt resan i mitt liv så är vi äntligen framme. Så nu sitter jag nyduschad och mätt i vår soffa.. som jag längtat efter det här!!

Resan var en pina, men gick okej. Flyget ner till Madrid var en halvtimme försenat och när vi väl lyfte gick det så fort så vi hann knappt reagera. Väl nere i Madrid var det bara en lång väntan, 17 timmar på en flygplats är hemskt. Och att spanjakerna inte kan sin engelska är även det hemsk, när det nästan blir krig under beställningen på Donken så börjar man ju undra vad felet är. När det väl blev dags att sova så fanns det inte en enda soffa på hela flygplatsen. Utan isället har dom varit så smarta så dom installerat plåtstolslängor med armstöd mellan varje sitts. Så natten spenderades böjd likt en ostkrok på dessa längor samt på ett iskallt marmorgolv, yeeey.

När vi äntligen fick hoppa på planet så var alla i zombie-mode. Dötrötta och hungriga, första minuset vi upptäcker är att det inte är egna tvskärmar utan alla ska titta på en såndär gammal skruttskärm som hissas ner från taket. Andra minuset var att hiss musik spelades högt i högtalarna. Det tredje minuset var att hela personalen pratade spanska. Och sist men inte minst, minus nummer fyra: MATEN. Herre min gud va äcklig den var.. och vi som klev på planet med ett isande eko i magen. Som tur var så tröck vi i oss varsitt piller och sov nästintill hela resan.