sammanfattning
Förlåt för dålig uppdatering, har haft "semester" från verkligheten i några dagar. Åkte ut till mormor och morfar i tisdags efter fotbollsträningen och kom hem igår kväll. 3 dagar utan täckning på mobilen, inget internet, omringad av massa mat och pensionärer. Helt enkelt, hur bra som helst! Jag älskar att vara med min mormor och morfar, ingen stress och man bara sitter och myspratar och äter gott. Mina två finaste vänner.
Fotbollsträningen föresten gick okej, dog iochförsig efter första uppvärmningsvarvet.. Men det var riktigt kul! Jag saknar att vara i bra form och vara ute på planen.
Imorse klev jag och min mor upp supertidigt och bilen rullade hemifrån vid 5.00, upp mot amerikanska ambassaden. Kom fram 06.30 och stod där utanför likt ett fån.. Lite för tidig och alldeles för trött. Lyckades till och med bli åksjuk på vägen upp, mindre kul. Men vid 8 fick jag kliva in, FÖRST in såklar och därmed först ut vid 9. Skönt att det gick relativt snabbt, vi tog en snabb sväng förbi hålet och plockade med oss dom sista grejerna så vi var hemma igen vid 11. Jag la mig på madrassen i poolen och sov en stund, döds trött. På eftermiddagen åkte jag in till stan och fira Sussi en snabbis, sen mötte jag upp Mallan när hon slutade jobba. Vi köpte med oss sushi och åkte hem till mig och dega vid poolen. Mysig kväll med pullan! Snäll som jag är skjutsa jag hem fröken och plockade upp familjen vid tågstation. Hann till och med, med en timmes samtal med min pojkvän.
På tal om honom så är jag fruktansvärt avundsjuk på hans liv just nu.. När han berättar om L.A, hur fint Santa Monica är, alla människor och hur bra allt är så blir jag bara mer taggad på att åka! Idag är det 37 dagar kvar innan planet lyfter och jag går och varvar mellan ångesten att lämna mormor och morfar, familjen och tjejerna och lyckan över att komma iväg. Jag blir knäpp, ena stunden grinar jag och andra stunden skuttar jag av lycka! Konstigt. Hur som så saknar jag den där killen på andra sidan Atlanten, han som alltid får mig att må bra och som jag vill bli gammal och skrynklig med.
Blev ett långt inlägg, ber om ursäkt igen. Ska försöka korta ner dom och göra dom till fler istället! Vi hörs när jag vaknar, PUSS.
Fotbollsträningen föresten gick okej, dog iochförsig efter första uppvärmningsvarvet.. Men det var riktigt kul! Jag saknar att vara i bra form och vara ute på planen.
Imorse klev jag och min mor upp supertidigt och bilen rullade hemifrån vid 5.00, upp mot amerikanska ambassaden. Kom fram 06.30 och stod där utanför likt ett fån.. Lite för tidig och alldeles för trött. Lyckades till och med bli åksjuk på vägen upp, mindre kul. Men vid 8 fick jag kliva in, FÖRST in såklar och därmed först ut vid 9. Skönt att det gick relativt snabbt, vi tog en snabb sväng förbi hålet och plockade med oss dom sista grejerna så vi var hemma igen vid 11. Jag la mig på madrassen i poolen och sov en stund, döds trött. På eftermiddagen åkte jag in till stan och fira Sussi en snabbis, sen mötte jag upp Mallan när hon slutade jobba. Vi köpte med oss sushi och åkte hem till mig och dega vid poolen. Mysig kväll med pullan! Snäll som jag är skjutsa jag hem fröken och plockade upp familjen vid tågstation. Hann till och med, med en timmes samtal med min pojkvän.
På tal om honom så är jag fruktansvärt avundsjuk på hans liv just nu.. När han berättar om L.A, hur fint Santa Monica är, alla människor och hur bra allt är så blir jag bara mer taggad på att åka! Idag är det 37 dagar kvar innan planet lyfter och jag går och varvar mellan ångesten att lämna mormor och morfar, familjen och tjejerna och lyckan över att komma iväg. Jag blir knäpp, ena stunden grinar jag och andra stunden skuttar jag av lycka! Konstigt. Hur som så saknar jag den där killen på andra sidan Atlanten, han som alltid får mig att må bra och som jag vill bli gammal och skrynklig med.
Blev ett långt inlägg, ber om ursäkt igen. Ska försöka korta ner dom och göra dom till fler istället! Vi hörs när jag vaknar, PUSS.
Kommentarer
Trackback
