Jag har kommit in i en period där jag är otrevlig mot min pojkvän.. Jag saknar honom så mycket att jag blir irriterad på att han inte är hos mig. Ibland kan man ju undra vad man har för fel. Jag borde vara gladast i världen att han ens står ut med mig och att han faktiskt fortfarande stannar hos mig när jag väljer att studera och leva ett mycket speciellt liv på andra sidan jorden! Jag är för ego för att åka hem härifrån, för ego för att inte göra det jag vill. Så kan ju konstatera att jag vissa gånger är en elak, ego och bitter flickvän som bara tänker på mig själv.. 

Det är knepigt då det är honom jag vill krypa ner bredvid varje kväll, komma hem till efter jobbet, skratta, gråta, upptäcka, göra saker man inte får och skapa minnen med.. Jag hatar att vi inte kan vara tillsammans och ha varandra nära hela tiden. Vi kan inte ens ringa varandra och bara lätta på trycket utan att det måste planeras hur eller när vi kan ringa.. Åhh blev lite väl mycket känslor, det enda jag ville ha ut av det här inlägget var väl egentligen en ursäkt till min pojkvän.. Förlåt Robin, förlåt för att jag är en puck vissa gånger.